Skolan

För de allra flesta barn och unga är skolan den främsta fysiska platsen att träffa andra människor på. I grundskolan måste alla barn i Sverige vistas fem dagar i veckan för att delta i en nio år lång utbildning. Gymnasiet är frivilligt men för många av dagens ungdomar är att fullfölja hela skolgången det enda naturliga valet. Skolmiljöerna är flera och i matsalen, klassrummen, på idrotten och på rasten råder olika principer för umgänge. Därmed kan man säga att skolan på ett relativt unikt sätt bidrar de unga med en flersidig bild av varandra.

Den obligatoriska skolplikten innebär att människor som av olika anledningar inte frivilligt skulle välja att träffas får göra det ändå, varje vardag. Detta är både på gott och ont. Det goda är att ofrivilliga möten kan vara så mycket mer utvecklande än frivilliga. Man kommer i kontakt med andra perspektiv och får en mer nyanserad verklighetsuppfattning. Många har just genom skolan fått vänner för livet. Det onda blir när det råder för stora krockar mellan elever. Vissa mobbar andra och de som blir utsatta för mobbning kan få problem i resten av sitt liv med att delta i sociala sammanhang.

I gymnasieskolan möts unga i mer segregerade miljöer än i grundskolan i och med dess specifika inriktningar. Detta medför, som det mesta, både för- och nackdelar. Utbildningen kan effektiviseras när dess fokus inom ett visst område ökar vilket är bra. Nackdelen är att en viss klassrumsdynamik kan gå förlorad när grupper utgörs av alltför likasinnade elever. Att vissa program tenderar att locka till sig alla skoltrötta elever är känt, vilket i sin tur kan dra ner den totala graden av studiemotivation i undervisningen.

Skolans betydelse i fråga om ungas identitetsskapande kan anses vara enorm. I skolan vistas man en stor del av sin uppväxt och det är där man kommer att sammanföras med olika typer av identiteter. Genom skolans sociala struktur öppnas och stängs tillgängligheten bland utbudet av roller att anta och avgör på så vis i hög grad vilka vägar unga går genom ungdomslivet.